Naginata

Naginata är namnet på en modern japansk sport och ett gammalt japanskt vapen, ett svärd fäst på en lång stav. Naginatan, som ibland även benämns japansk hillebard eller stridslie, användes i det medeltida Japan för att bekämpa ryttare och fotfolk. Vissa japanska krigarmunkar specialiserade sig även på detta vapen, men så småningom ersattes det på slagfälten av spjut och musköter.

Med sin mångsidighet, långa räckvidd och inte minst tillgänglighet ansågs vapnet speciellt lämpligt för kvinnor. Med inspiration från hur naginata hade använts på stridsfälten utvecklade samurajkvinnorna tekniker som även fungerade inomhus för att kunna försvara sina hem vid behov. På så sätt kom naginatan med tiden att bli en symbol för kvinnorna på samma sätt som svärdet var en symbol för de adliga männen.

Utrustning och träning

Idag har naginata, med den gamla stridskonsten som grund, utvecklats till en modern fäktsport som ibland kallas atarashii naginata (ordagrant: “ny naginata”). På de naginator som används nu för tiden har man ersatt stålklingan med ek eller bambu.

Sporten tränas och tävlas i förutbestämda mönster (engi) eller som fri sparring (shiai) där man använder en skyddande rustning (bōgu) liknande den som används inom kendo. Naginata-rustningen har dock även benskydd (suneate), och handskarna (kote) har en särskild del för pekfingrarna för att göra det lättare att hantera vapnet.

Inom modern naginata ligger tyngdpunkten mer på den personliga utvecklingen än besegrandet av motståndaren. Etikett, attityd och respekt för varandra är viktiga element i träningen.

Kvinnornas vapen?

Historiskt sett var det ovanligt att japanska kampsportsskolor leddes av kvinnor, men naginata var undantaget. I Japan finns fortfarande en stark tradition av att naginata är kvinnors vapen och sport, och en stor majoritet av naginata-utövarna i Japan är kvinnor, kanske runt 90%. Utanför Japan är fördelningen jämnare, och i Sverige och Europa är det ungefär lika många män som kvinnor som utövar sporten.